Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

99.3m FM

Hardy ar bitter gammal och gaggig

opinion

The Last Days of Lehman Brothers är en tv-filmproduktion av BBC och handlar inte helt oväntat om storbanken Lehman Brothers kollaps, som vi får följa under några hektiska dagar. Filmen inleds med en kort förklaring om att handlingen bygger på verkliga händelser, även om vissa scener och dialoger blivit påhittade. Som sig bör med den här typen av film, men jag har svårt att köpa att dessa höjdare helt plötsligt började prata om Fight Club och dess innebörd eller abstrakt konst i något sorts försök att relatera till deras situation.

Med andra ord är känslan av realism rätt avlägsen. Det är bara en känsla Hardy ar bitter gammal och gaggig har, för jag satt ju inte med i händelsernas centrum så vem är jag att ifrågasätta? Vad jag däremot kan ifrågasätta är filmens fokusering av förloppets aspekter.

Den finns nämligen inte. Här ska allt visas, från hur giriga alla chefer är till hur någons stackars lågavlönade syster drabbas.

Nu slår supporterföreningen Järnkaminernas ordförande...

Det hade funkat, men då behövs mer än 60 minuter och ett betydligt mer genomtänkt manus. Däremot gillar jag den tolkning som görs av chefernas ständiga tro på att allt kommer lösa sig. Det finns inte ens i deras system att banken kommer gå under eftersom de är övertygade om att staten kommer rycka in.

Den verkliga historien är högintressant och därför tycker jag inte den här blir fullt så avslagen, även om det inte finns något spänningsmoment alls. Slutet är ju som det är och det går inte göra så mycket åt. Däremot hade det varit intressant att se Oliver Stone, eller någon liknande, sätta tänderna i berättelsen.

Men det kanske är det han gör med Wall Street 2. Metropia är något så ovanligt som en svensk animerad science-fiction i någon sorts Terry Gilliam- och Roy Andersson-hybrid. Inte lika hysterisk, men likväl udda. Den visar upp ett så skitigt och menlöst samhälle att Blade Runner verkar vara rena utopin.

Hardy ar bitter gammal och gaggig

MEN det här är något...

Oljan är i princip slut och infrastrukturen består nästan enbart av ett gigantiskt tunnelbanenät under hela Europa. I Stockholmsförorten Farsta bor Roger, som genom tunnelbanan upptäcker att hans liv styrs i minsta detalj av ett kommersiellt bolag. Långsam dystopi i sci-fimiljö har min största tillgivenhet och den får jag verkligen utlopp för här.

Visserligen kanske tempot är lite väl lågt, men i och med att animationen är så otroligt välgjord sitter man ändå och blir Hardy ar bitter gammal och gaggig fascinerad och förundrad. För Hardy ar bitter gammal och gaggig tar ett bra tag innan man kommer in i handlingen, som tar tid på sig att presentera sig på allvar. Animationen är gjord i mina gamla hemtrakter Trollhättan av Film i Väst, vilket är väldigt imponerande med tanke på världsklassresultatet.

Det visuella är så pass fräckt att det stjälper handlingen en aning, för jag kanske är lite traditionell och Hollywoodskadad när jag önskar lite mer spänning. Slutet vi serveras är visserligen riktigt fräckt, men en lite mer storslagen variant hade inte skadat. Metropia gav jag på förhand egentligen inte så mycket för, men jag blev överbevisad och överkörd av en visuell upplevelse och dystopi som är så skitig att man inte kan bli annat än hänförd.

I alla fall inte om man fungerar som jag gör. Jag skrev för ett tag sen om att många har problem med att uppskatta Woody Allens filmer på grund av hans privata leverne och handlingar. Det är ändå ingenting mot den allmänna förhållningen till Roman Polanski.

Bakgrunden är som bekant att han våldtog en minderårig tjej i USA någon gång på talet och trots att han erkände brottet stack han ifrån rättegången och har sedan dess vistats i länder utan utlämningsavtal till USA.

Mer om Järnkaminerna Sjunger Johansson...

Han klarade sig undan lagens långa armar ända till i september och nu vet jag faktiskt inte vad det blivit av honom. Det skedde i slutet av redigeringsarbetet till The Ghost Writerså enligt rykten fick han slutföra allt under husarrest. På många sätt låter han karaktären Adam Lang vara en liten reflektion av sig själv, men mer om det senare. Ewan McGregor spelar en halvlyckad spökskrivare som får erbjudandet att ta över skrivandet av den före detta premiärministern Adam Langs Pierce Brosnan memoarer.

Hans föregångare på jobbet dog under mystiska omständigheter och när McGregor börjar rota lite under Hardy ar bitter gammal och gaggig tror han sig vara något stort på spåret. Mitt under processen blir Lang beskylld för medhjälp till tortyr och han blir en jagad man över hela världen. Det är det jag menar med att Polanski skildrar en del av sitt eget liv genom karaktären Lang. Det är nämligen så att krigsdomstolen är ute efter honom och det enda sättet han kan hålla sig undan är genom att vistas i länder som inte överlämnar honom, alltså på samma sätt som Polanski levt.

Just den aspekten är ingen stor del av filmen, men det är väldigt intressant Hardy ar bitter gammal och gaggig se hur han hanterar det. Annars är det ingen hemlighet att Lang bygger på Tony Blairs politiska karriär, även om handlingen i sig är i högsta grad fiktion. Pierce gör det för övrigt bra i sin lite bad boy-version av Bond och om politiken inte spelat någon roll så hade jag gärna röstat på honom. Ewan McG är också väldigt bra i sin lite nedtonade roll.

Han tar inte så mycket plats, utan hänger mest bara på hela Langs administration.

Djurgårdens publiksiffror

Precis som det ska vara. Jag har tidigare inte haft så höga tankar om denne mans talang, men den åsikten börjar sakteliga skifta. Polanski vågar ta en del oväntade vägar och går egentligen aldrig i klyschfällor. Det skapar en viss känsla av att allting kan hända, vilket i det här fallet ger en fantastisk dimension av spänning. Tillsammans med ett skitsnyggt foto och stämningsfull musik av Alexandre Desplat blir det en utmärkt blandning av nervig thriller och politiskt korrumptionsdrama på hög nivå.

I min bok blir det inte mycket bättre än så, även om det saknas lite för att få full pott. Däremot var paret som satt bredvid mig på biografen av en annan åsikt: Jag har en stark förkärlek till pratiga filmer utan direkt handling.

När det dessutom är politik inblandat krävs det mycket för att göra mig besviken. För vem kan motså ett riktigt torrt politisk drama? När dessutom storfavoriterna Al Pacino och John Cusack är med finns all potential i hela världen. City Hall är ändå lätt att förpassa, med tanke på att regissören Harold Becker knappast gjort något annat att hurra för och alla omdömen jag läst har varit milt sagt skeptiska.

Problemen verkar vara att det saknas en riktig och intressant handling. Det kan jag förstå, för trots att det börjar med en skottlossning och dödsfall tänder det aldrig till. Resten av filmen är tänkt att visa hur korrumperad hela makteliten är och att det inte är så stor skillnad på svart och vitt, men det blir Hardy ar bitter gammal och gaggig bara prat. Cusack får vara vår godtrogna ledsagare in i korruptionsträsket medan Pacino är den högfärdiga och välartikulerade borgmästaren John Pappas.

Sug på det namnet. "Hardy ar bitter gammal och gaggig" att summera Pacinos insats kan man säga att det är väldigt mycket tal. Det innebär i kort att han antingen sitter bakom ett skrivbord och talar tystlåtet med en iskall blick eller att han står och gapar i något som ska likna ett brandtal av gigantiska proportioner. Den här gången slår de på stort och låter den korta mannen gorma på en begravning.

Nu kanske det verkar som att jag är negativ, men jag älskar när Pacino gapar och gormar. Måhända att han kanske gjort det en gång för mycket, men jag tröttnar aldrig. Cusack tröttnar jag inte heller på, trots hans ganska intetsägande roll den här Hardy ar bitter gammal och gaggig. Intetsägande är även Bridget Fondas lilla insats, då hon dyker upp som en intelligent och frågvis journalist.

Till slut har hon inte uträttat mer än lite småflörtande med Cusack. Trots alla brister kan jag inte undgå min förkärlek och med hjälp av de utmärkta birollerna från Danny Aiello och Martin Landau bjuds det hela tiden på högklassigt skådespel. Då gör det inte så mycket att handlingen är en enda stor pannkaka av stora ambitioner, för det finns alltid något att njuta av ändå. Hitchcock var överlägset bäst när han begränsades och tvingades trolla med fingertopparna för att få till den berättarteknik han var ute efter.

Rear Window är det bästa resultatet, medan Rope är det bästa exemplet.

Hardy Nilsson - Nyheter, artiklar,...

I båda utspelar sig handlingen i en och samma lägenhet och inte för en sekund får vi se något annat än de karaktärerna själva ser. Genom utpressning får han en gammal skolkamrat att begå mordet, medan han sitter på fest och skaffar sig alibi. Allt går givetvis åt pipan. Jag vill inte säga för mycket om handlingsförloppet, men berättartekniken är på topp.

Det skapar ett väldigt bra tempo, vilket gjorde mig förvånad när filmen helt plötsligt tog slut. Man verkligen fångas in i handlingen. Den enorma spänning han skapar är absolut vad jag Hardy ar bitter gammal och gaggig mest med Hitchcock. Skådespelarmässigt var Ray Milland, som den mordlystna maken, en väldigt trevlig bekantskap. Jag gillade speciellt hans väldigt suspekta uppsikt. Även John Williams inte kompositören som en nyfiken polis är väldigt bra.

Grace Kelly som hustrun finns det inte heller något att klaga på. Väldigt trevlig tjej det där. Borde fått göra fler storfilmer!

Visserligen tycker jag inte den når upp till samma klass som den fullständigt kompletta Rear Windowmen den är absolut i paritet med Rope. En stor rekommendation för alla, oavsett tidigare erfarenhet av Hitchcock. Oliver Stone och Tom Cruise är två män som är duktiga på att dela in folk i läger. Antingen älskar eller hatar man. I mitt tycke är Stone i grunden en väldigt kompetent filmskapare, men han har lätt att låta sitt politiska budskap bli viktigare än filmen och dess berättelse.

Jag kan inte ge något konkret exempel, men det är min Hardy ar bitter gammal och gaggig uppfattning.

Hardy ar bitter gammal och gaggig tycker jag han verkar vara en sympatisk gubbe, så jag ställer mig någonstans i mittenlägret. När det gäller Cruise har något gått otroligt fel. Måhända att han är scientolog och har mycket skumt för sig på fritiden, men folk har ju helt glömt av denna mans fantastiska skådespelartalang. Jag har alltid varit ett Tompa-fan och därför gör det ont i mig att han och hans folk har förstört sitt eget rykte så totalt. Kombinationen mellan dessa giganter borde därför ha potential att bli riktigt bra, så jag förstår inte riktigt varför det tog mig sån tid att sätta mig ner och se Born on the Fourth of July.

Kanske har det haft något med den fula framsidan med en close-up på Tom bakom en transparent amerikansk flagga att göra. Eller att han ser enormt löjlig ut i den mustasch och rullstol han så småningom hamnar i.

Hardy Nilsson - Nyheter, artiklar, reportage och video. "Hardy är gammal, bitter och gaggig" · Här är tränarcirkusens offer · Widing sänkte Djurgården. MEN det här är något så bra som gamla hederliga flip-ups! och några gubben må va gammal och gaggig och helt utan sångröst, men det råder . tom hardy (inceptionbronson ) som antonio diego aka bane!. 19 djurgårdens · hardy nilssons järnkaminer · bitter och gagg sånger · biljetterna är släpp vegan · redigera wikite djurgården hockey.

MORE: Patetisk bitter usel men en vinnare igen

MORE: Stram elegans i gammalt palats

Nyhetsflöde