Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

128.1m FM

Dn gratulerar funkisens monsterbildare

opinion

My heart leaps when I behold A rainbow in the sky: So was it when my life began; So is it now I am a man; So be it when I shall grow old, Or let me die!

The Child is father of the Man; I could wish my days to be Bound each to each by natural piety. Om mamma inte hade träffat pappa och blivit gravid vid exakt det tillfälle då jag blev till, med en av hans spermierså hade jag inte funnits. Om hon istället blivit gravid med en annan av hans spermier en dag senare, så hade det Dn gratulerar funkisens monsterbildare i en helt annan individ, eventuellt till och med i en flicka.

Ändå är det svårt att inse att mitt jagmedvetande är helt bundet till den kropp som är dess hemvist. Kunde jag hade funnits ändå, om mamma blivit gravid en dag senare? When the child was a child, It was the time for these questions: Why am I me, and why not you?

Why am I Dn gratulerar funkisens monsterbildare, and why not there. Pappa lyckades befrukta mamma ännu en gång, nu vintern Kärleksfrukten döptes till Paul Thomas, Dn gratulerar funkisens monsterbildare lillebror. Han kom ut ur mamma på pappas tjugoettårsdag. Det vill säga pappas myndighetsdag. Misstänker att jag har den höga åldersgränsen för inköp av dylika tingestar att tacka för min existens. Lustigt förresten hur olika utseendemässigt bröder kan vara. Min bror är längre och mer bredaxlad än jag, Dn gratulerar funkisens monsterbildare - liksom vår far - rödhårig och fräknig.

Jag å min sida är — eller var — brunhårig, eller cendré som det stod i passet. Samma sak med Jonas och Mats, mina styvsöner.

Som natt och dag, utseendemässigt. Den ene ca Dn gratulerar funkisens monsterbildare, brunögd, den andre 1,90 och blåögd. Själv är jag en blandning av mina föräldrar. Mammas mörkhet och gröngrå ögonfärg, pappas runda ansikte och lilla haka.

Min bror fick däremot mammas mer markerade haka och pappas Dn gratulerar funkisens monsterbildare. Båda fick vi mammas näsa hennes syster Helga hade däremot ett platt kattansiktejag kanske i modifierad form. Inte min bror, som även begåvats med stora, utstående öron. På gamla svartvita foton från talet, ser han dock hemskt söt ut. Trots öronen, eller tack vare dem!

I så fall är brorsan och jag antingen 12,5 procent valloner eller 6,25 procent valloner. För att anknyta till Wordsworths dikt ovan, och ett tema i livet, min personlighets och mina mänskliga relationers oföränderlighet, så är - för att direktöversätta Wordsworth - barnet mannens fader eller kvinnans moder, om du råkar vara kvinna.

Fast på korrekt svenska heter det förstås "gossen är mannen i miniatyr" och, antar jag, om det rör sig om en kvinna, "flickan är kvinnan i miniatyr". Eller som Joan Schenkar sagt om Patricia Highsmith: Enskilda händelser i min barndom bär syn för sägen: Redan tidigt gav jag prov samma egensinne som nu.

Som bevis A vill jag anföra att jag som treåring enligt pappa i ett obevakat ögonblick rymde från sandlådan för att hälsa på min far på hans kontor på andra sidan stan. Avverkade tolv kvarter och lika många gatukorsningar. Det var en solig dag, ett par damer utanför en affär på Klostergatan frågade om jag fick vara ute och gå så där på egen hand.

Minns inte vad jag svarade, men jag måste ha ljugit, för de hindrade mig inte - jag sa väl något i stil med "vad tror ni? Pappa påstår som sagt att jag var tre år vid det tillfället, men jag tycker det låter lite väl ungt. Snarare skulle jag tro att jag var fyra. Hur som helst, så visar den händelsen på ett självständigt sinnelag.

Om min bror kan jag inte erinra mig något liknande. Jag undrar om min promenad var en följd av den självständighet, som mamma försökt inympa genom att skicka mig till en mjölkaffär i ett hus längre bort på gatan.

Minns att hon stod på vår balkong i det femtiotalistiska solskenet och vinkade när jag vände mig om och skulle gå runt ett hörn, för att komma till mjölkaffären. Ett annat drag som jag tidigt gav prov på var en viss mångordighet. Blev till exempel utvisad för prat i första klass. Hur många gånger vet jag inte, men när jag en gång blev det, så måste jag missuppfattat befallningen för jag promenerade iväg till skolsköterskan och satte mig och tecknade, ovetandes om att fröken blivit orolig, när hon skulle be mig komma tillbaka in i klassrummet och fann korridoren tom, varpå hon ringde min mor och frågade om jag kommit hem, något som i sin tur gjorde min mor orolig, eftersom hon trodde att jag var i skolan.

Men det kanske är normalt? Inte heller något minne av själva händelsen, utan den är en sådan där uppgift som man matades med, när man var tonåring och satt och tog en aperitif med sina föräldrar och de gav sin version av ens barndom. Deras anekdoter knöt samman mina minnesfragment med större sammanhang och placerade dem i en kronologisk ordning. Nå, pratsamhet och ett självständigt sinnelag var alltså två av mina mer utmärkande drag redan som barn.

I och för sig kan säkert många andra erinra sig liknande händelser från sin barndom, utan att man för den sakens skull kan hävda att de utgör bevis på något personlighetsdrag. Men i mitt fall gör de det. Stödbevisningen - som redovisas under den här textens gång - är otvetydig. Ett sentida exempel på min verbala inkontinens är väl ca tio år gammalt. Befinner mig på vårdcentralen för att ta blodtrycket.

Jag underhåller den medelålders sköterskan med prat, medan hon pumpar manschetten allt hårdare om min överarm och försöker lyssna i sitt stetoskop. Till slut ryter hon. Men jag använder inte amfetamin, försäkrar jag. Han menar att jag ljuger, att det är fullkomligt uteslutet att jag inte gör det.

En kvinnlig klasskamrat, Barbro, kommer fram efter en lektion och frågar om jag har något amfetamin. Svarar att jag bara röker hasch vilket jag gjorde på den tidenmen aldrig använder amfetamin. Det anser hon fullkomligt osannolikt med tanke på min pratsamhet på lektionen som vi just har haft. Vi blev senare vänner och umgicks. Tyvärr blev jag vittne till hur hon använde min toalett till att injicera narkotika.

Min bror däremot såg i...

Till avdelningen konstanta drag hör även en passion för böcker och filmer och musik. Liksom en ömhet för hundar - djur överhuvudtaget. Men mer om det senare på sid. Vi avhandlade amerikansk historia och geografi i Olaus Petri-skolan i Örebro.

Jag viftade ständigt med handen för att svara på frågorna eller rätta magistern. Till slut gav han mig pekpinnen och bad mig ta över undervisningen. Till nästa lektion släpade jag med alla mina amerikanska, heliga relikter: Eller så gjorde jag det, men övervann den på grund av min passion för de ämnen jag undervisade i. Samma vårtermin gjorde jag även succé på Roliga timmen i rollen som den första riktiga tv-kändisen, Ria Wägner, som hade ett husmorsprogram som hade parodierats på tv en lördag av Casinokomikern Gösta Bernhard, vilket hade setts av säkerligen de flesta licensinnehavare och på måndagen avhandlades på både jobb och skolgårdar.

Parodin ansågs allmänt vara det roligast som visats på tv. Därför låg det nära till hands att man skulle välja samma Dn gratulerar funkisens monsterbildare för en sketch på Roliga Timmen. Precis som i de verkliga programmen med Ria, så hade Bernhards Ria fått besök av en kock i form av crazyhumoristen Carl-Gustaf Lindstedt, som öste på med mjöl så att det yrde i luften.

Den inslaget tog jag och Stig Hildingsson fasta på för vår version av parodin. Inte heller sparades det på färska ägg. Båda dessa ingredienser garanterade succé oavsett det, för man förmoda, skissartade manusets Dn gratulerar funkisens monsterbildare i övrigt.

Nya Åland kan visa bilder...

Med dessa tvenne oväntade triumfer i Dn gratulerar funkisens monsterbildare värld, ombads jag att bidra till underhållningen på skolavslutningen i klassrummet genom att dels hålla ett föredrag om amerikansk historia och geografi, dels åter uppträda som Ria Wägner. Mina hårt prövade föräldrar måste - efter en del tidigare tvivel - ha känt en viss optimism spira rörande min fortsatta skolgång.

Såg de mig som framtida skolavslutningars lagerkrönte primus? Mina dubbla framträdanden på skolavslutningen mottogs väl. Tyvärr ledde det till att jag även fick vara Ria Wägner på ett skolläger i Kilsbergen. Plus spöke i ett vitt lakan i den nedsläckta matsalen. Efter den lyckade avrundningen på sexan, reste jag söderut för att stå på tillväxt i vår sydligaste provins näringsrika Dn gratulerar funkisens monsterbildare, för kraftsamling inför h-tdå jag skulle börja högstadiet och ta de första stegen i tonårens - förlåt en sökt metafor!

Under juni, juli och augusti genomgick jag i en året-runt-villa på Grantorpsvägen i Skälderviken som vi hyrde av en familj vars överhuvud var officer på en närbelägen flygflottiljen metamorfos av ett slag som kan jämföras med ett sommarblomsters förvandling från knopp till blomma.

Om metamorfosens art ger följande episod en antydan.

DN gratulerar: Funkisens mönsterbildare. Publicerad...

Det var så att min bror och jag hade kommit ihop oss om något, vilket inte var ovanligt. Vi kivades gärna om småsaker, enbart för det absurda i det hela, därför att det lockade till skratt. Till exempel anställde vi med vetenskaplig noggrannhet jämförelser mellan nivåerna Dn gratulerar funkisens monsterbildare våra saftglas, för att utröna om den andre fått mer i sitt.

En källa till schadenfreude var att smasha en badmintonboll hårt mot den andre armar eller ben, så att det sved. Förmodligen mer mitt signum än min brors, för som jag minns det, så jagade han mig oftare än vice-versa. I samband med en sådan smash, gick jakten först runt villan, sedan in i densamma, uppför trapporna, vidare in i vårt sovrum till höger, vars dörr jag slog igen med en smäll. Väl där inne ryckte jag åt mig Thomas' luftgevär av märket Diana, böjde ned metallpipan och stoppade in en i hast hoprullad, sylformad pappersbit, och när "Dn gratulerar funkisens monsterbildare" vräktess upp - fyrade jag av; projektilen träffar min brors ena hand, på vilken en liten blodutgjutning uppstod.

En skicklig advokat hade åberopat nödvärnsexcessdvs.

Men ett sätt att skaffa...

Min bror verkade dock inte på humör för sådana juridiska spetsfundigheter, utan hela hans väsen skvallrade om primitiv hämndlystnad. Ställd inför denna situation trängde jag mig förbi honom, begagnade åter trapporna, men den här gången i motsatt riktning, nedkommen in i köket, rafsande ur kylskåpet åt mig ett paket hamburgerkött, sedan kvick sorti via köksdörren, ut på gatan och bort mot skogen vid dess slut.

Nya Åland kan visa bilder på de kommande frimärkena. När Nya Åland ringer för att gratulera talar Mercedes Dn gratulerar funkisens monsterbildare i telefon med sin Sonck blev aldrig någon vän av den traditionslösa funkisen. Helsakskort av Minna Rundberg där hon har kombinerat egna mönster på de tre korten i serie Signum. Tack, har du någon bild på dom som jag kan se?

Grattis till Carlsson som svarade...

stort grattis på 40 årsdagen E brioche stickning mönster Gilla · vad heter utbrott på engelska. lördagskrysset dn 32 semesterersättning handels · grönt te extrakt. Treglas-fönster kom ju inte förrän med funkisen vid talet, samtidigt som spröjsen föll ur modet. Min bror däremot såg i varje hund han mötte ett monster. . Doften av nylagd asfalt frambesvärjer alltid en hastigt förbiilande inre bild av cykel- och gångbanan .

Nyhetsflöde