Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

92.7m FM

Polisen jo anmaler aklagarna

opinion

Kritik mot en polis för att han använde sin polishund på ett sätt som inte var försvarligt och mot Polismyndigheten för "Polisen jo anmaler aklagarna" med att anmäla ett gripande till åklagare. En polis släppte en polishund efter tre personer som sprang från en bil som polisen hade förföljt.

Hunden kom i fatt en av passagerarna och bet henne i ryggen. I beslutet konstaterar JO att användandet av polishund som hjälpmedel vid våldsanvändning kan leda till allvarliga personskador. En polis måste därför iaktta ett betydande mått av återhållsamhet innan Polisen jo anmaler aklagarna eller hon använder sig av en hund i en sådan situation.

Enligt JO kan det i princip aldrig vara proportionerligt att använda en polishund på ett sätt som riskerar att skada den som ett ingripande riktas mot för att brottslighet där påföljden normalt är dagsböter ska kunna utredas. JO framhåller också att en polis måste iaktta särskilt stor restriktivitet med att släppa en hund efter flera personer när endast en av dem kan vara gärningsman, eftersom risken för att en person som är oskyldig kommer till skada är överhängande.

JO — som bedömer att det vid ingripandet inte fanns grund för misstankar om några andra konkreta brott än vissa trafikförseelser och vårdslöshet i trafik — konstaterar Polisen jo anmaler aklagarna det inte var proportionerligt att släppa hunden.

Den försvarlighetsbedömning som polisen gjorde ligger inte inom ramen för vad som är godtagbart. Han får därför kritik. I en anmälan till JO förde S. Hon anförde i huvudsak följande. Hon var passagerare i en bil som förföljdes av polisen.

Föraren stannade bilen, och han och den andra passageraren började springa från platsen. I panik började hon också springa. Hon hade högklackade skor på sig och föll omkull ca 20 meter från bilen. Hon blev därefter biten av en polishund. Polisen hade inte varnat henne för att hunden skulle släppas om hon inte stannade. När polisen kom fram till henne beordrade han hunden att släppa "Polisen jo anmaler aklagarna" grepp om henne, men det gjorde den inte. Hon fick stora bitmärken och orsakades stor smärta.

Inför yttrandet hade upplysningar hämtats in från polisområde Malmö polisområdeschefen Stefan Sintéus och berörda befattningshavare där.

Polisområdet lämnade i huvudsak följande redogörelse för ingripandet mot S. Polisinspektören och hundföraren Martin Haglund observerade en bil som körde mot rött ljus och framfördes på ett sådant sätt att han beslutade sig för att kontrollera föraren och fordonet.

När Martin Haglund kom i fatt bilen signalerade han att föraren skulle stanna. Föraren ökade då farten och visade att han inte hade för avsikt att stanna. Bilen tvingades till slut att stanna vid ett vägarbete. Martin Haglund såg en eller två personer springa runt ett buskage. Han stannade och tog ut sin tjänstehund samtidigt som han ropade till dem att de skulle stanna och att han annars skulle släppa hunden. Då de inte gjorde någon ansats att följa hans uppmaning släppte han hunden.

När han kom runt buskaget såg han att hunden fångat in en person och bitit denne. Hunden släppte Polisen jo anmaler aklagarna på hans kommando. Av en promemoria som upprättats av Martin Haglund framgick bl. Av Polisen jo anmaler aklagarna framgick bl. Gripandet anmäldes till åklagaren kl. När det gäller förfarandet efter gripandet lämnade polisområdet följande redogörelse. Kommissarien Daniel Jonasson var inledningsvis ansvarig på utredningsjouren.

Avrapporteringstiden var relativt lång, vilket delvis berodde på provtagningar och sjukhusbesök.

anmälan till JO fram klagomål...

De behövde också ta hand om det aktuella fordonet och beslagtaget gods. Han beslutade att förhören skulle hållas av den personal som skulle börja kl. Utredaren Sofia Martinsson fick ärendet kl. Brottsmisstankarna mot de gripna hade. Polisområde Malmö bedömde att Martin Haglund hade agerat enligt gängse instruktioner då han beslutade sig för att släppa hunden och att omständigheterna varit sådana att Polisen jo anmaler aklagarna fanns utrymme att misstänka betydligt allvarligare brott än trafikbrott.

Att ropa stanna innan man släpper en hund är ett standardförfarande för en hundförare, och det fanns enligt polisområdet inte skäl att ifrågasätta Martin Haglunds uppgift att han hade gjort det.

När det gäller handläggningen av frihetsberövandet uppgav polisområdet att avrapporteringstiderna generellt har ökat inom polisen då kraven på dokumentation av ingripande patruller är högt ställda. I detta fall blev det dessutom aktuellt att ta prover på föraren och att ta hand om S. Det finns ingenting som tyder på att den avrapporterande personalen inte arbetade med ärendet kontinuerligt. Ambitionen var att slutföra förhören så snabbt som möjligt för att de misstänkta skulle kunna friges.

Vid det aktuella tillfället hade polismannen i fråga anmodat fordonets förare att stanna fordonet genom att starta den s. Att föraren har varit skyldig att hörsamma anvisningen Polisen jo anmaler aklagarna av 2 kap. Polismannen har genom förarens beteende och erfarenhet från polisyrket haft anledning att misstänka att föraren gjort sig skyldig till annan brottslighet än den som kunnat observeras.

När polismannen har stannat sin bil och personerna har försökt fly från platsen har polismannen, som situationen får förstås, agerat i enlighet med 10 § polislagen Polismannen har sett två personer lämna bilen och ge sig av i samma riktning. Det får förstås som att polismannen Polisen jo anmaler aklagarna detta läge inte vet vem av personerna som var förare. Därefter har polismannen släppt hunden som då kunnat fånga in en person.

Det framgår av brottsutredningen att det först under utredningens gång har kunnat utrönas vem som körde bilen. Även om det inte funnits en konkret brottsmisstanke vid tillfället då personerna avvek från fordonet återfanns det senare stöldgods i fordonets bagageutrymme. Misstankar har därefter riktats mot föraren i form av stöld alt. Det får mot bakgrund av den brottslighet som uppdagades anses ha varit försvarligt och proportionerligt för polisen att använda sig av våld genom tjänstehunden.

Utredningen ger inte stöd för att polismannen ifråga uppträtt felaktigt eller olämpligt mot S. Åtgärder under frihetsberövandet — — —. Tidsåtgången mellan gripandet av "Polisen jo anmaler aklagarna." Polismyndigheten anser dock att det hade varit önskvärt att förhöret hade påbörjats snarast möjligt inom den första sextimmarsperioden.

Ett gripande är ett allvarligt ingrepp i den personliga friheten. Det är därför angeläget att den gripne inte är frihetsberövad längre tid än nödvändigt innan saken underställs åklagarens prövning.

JUSTITIEOMBUDSMANNEN

Har åklagaren inte redan underrättats om ett gripande ska det skyndsamt anmälas till honom eller henne. Om polisen håller förhöret ifråga kan dock anmälan i många fall anstå till efter förhöret.

Polis JO-anmäler åklagare för tjänstefel....

Det kan i det aktuella fallet inte anses godtagbart att anmälan till åklagaren gjordes först två timmar och 45 minuter efter avslutat förhör. Även tiden mellan gripandet och anmälan får anses väl lång. Enligt Polismyndighetens mening borde gripandet av S. Till polisens uppgifter hör enligt 2 § polislagen bl. Bestämmelsen innefattar en principiell skyldighet för polisen att ingripa mot brott.

I 8 § polislagen slås vissa allmänna principer för polisingripanden fast. Enligt bestämmelsens första stycke ska en polis som har att verkställa en tjänsteuppgift iaktta vad som föreskrivs i lag eller annan författning och ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter.

Måste tvång tillgripas, ska detta ske endast i den form och den utsträckning Polisen jo anmaler aklagarna behövs för att det avsedda resultatet ska uppnås.

En polis får använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd bl. Det får dock endast ske i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt. Se 10 § polislagen. I 8 och 10 §§ polislagen kommer behovs- och proportionalitetsprinciperna till uttryck. Behovsprincipen innebär att våld får användas endast när andra medel är otillräckliga för att en polis ska kunna utföra den tjänsteuppgift det är fråga om och våldsanvändningen kan väntas leda till det avsedda "Polisen jo anmaler aklagarna." Proportionalitetsprincipen innebär att våld över huvud taget inte får tillgripas om den aktuella tjänsteuppgiften inte har en sådan betydelse att det framstår som rimligt att den genomförs med fysiskt tvång.

När så är fallet måste under hela händelseförloppet beaktas att aldrig mera Polisen jo anmaler aklagarna används än vad som är. Vid bedömningen av om polisens våldsanvändning varit befogad måste våldet sättas i relation till alla de faktorer som varit för handen vid ingripandet och då påverkat polisens handlande se JO s. Regler om gripande finns i 24 kap. Om det finns skäl att anhålla någon, får en polis i brådskande fall gripa honom eller henne även utan anhållningsbeslut 24 kap.

Har åklagaren inte redan underrättats om frihetsberövandet, ska det skyndsamt anmälas till honom eller henne. Efter förhöret ska åklagaren omedelbart besluta om den misstänkte ska anhållas eller friges. Om polisen håller anhållningsförhöret kan anmälan till åklagaren om frihetsberövandet i de flesta fall anstå till efter förhöret. Är "Polisen jo anmaler aklagarna" tveksam Polisen jo anmaler aklagarna svår kan det emellertid vara nödvändigt att en anmälan om frihetsberövande görs redan före förhöret, för att åklagaren ska kunna antingen själv höra den misstänkte eller lämna instruktioner om vad den misstänkte ska höras om.

Om förhöret inte kan genomföras omedelbart, t. Ett anhållningsförhör eller en anmälan till åklagaren får inte fördröjas av annan utredning om brottet, t. Ett gripande är ett allvarligt ingrepp i den personliga friheten, och det är angeläget att den gripne inte är frihetsberövad längre än nödvändigt innan frågan underställs åklagaren. Se mitt beslut den 21 decemberdnr Det anses dock att fristerna i 23 kap.

Enligt denna bestämmelse är den som inte är anhållen eller häktad inte skyldig att stanna kvar för förhör längre än sex timmar. Är det av synnerlig vikt att den som kan misstänkas för brottet är tillgänglig för fortsatt förhör, är han eller hon skyldig att stanna kvar ytterligare sex timmar.

Fristerna i 23 kap. Utgångspunkten är att Polisen jo anmaler aklagarna alltid ska påbörjas så snart som möjligt. Kraven på ett förhör enligt 24 kap. Det finns därför inte utrymme för att utnyttja den längre frist som gäller för kvarstannande enligt 23 kap.

Justitieombudsmannen, JO, kommer nu att ta upp fallet med den tidigare barnpornografimisstänkte chefen inom polisen inom Region Mitt.

Polis väntade 12 timmar med att anmäla gripande till åklagare - fälls för. JO och chefsrådman från Helsingborg - de blir nya justitieråd i. STORUMAN En privatperson i Storuman JO-anmäler åklagare och polis för tjänstefel i sin utredning av Överumans fiskodling. Anmälaren.

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde