Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

143.3m FM

Utmaning for alliansen timbrohogern vadrar morgonluft

opinion

Det stormar i den antirasistiska debatten. Det senaste året har olika rasistskandaler och antirasistiska kulturdebatter avlöst varandra. Rasstereotyper i Tintin i Kongo, lussetåg, blackfacetårtor, polisens informationsfilmer om hedersvål och Lilla Hjärtat har diskuterats. REVA-protesterna mot rasprofilering och hetsjakten på papperslösa i våras visade att de upprörda antirasistiska rösterna kunde till och med skaka ministrar och få ut tiotusentals personer på gatorna.

Hijabupprop och Kippavandringar har blivit en ny form av solidaritetsmanifestation — inte utan kritik. Men det var ingen traditionell höger-vänsterdiskussion. Det här är ett försök att skissa på fyra olika positioner i denna antirasistiska debatt. De sammanfaller inte enkelt med höger-vänsterpositioner, vissa åsikter och hållningar löper snarare rakt igenom de olika ideologiska "Utmaning for alliansen timbrohogern vadrar morgonluft." Positionerna ska ses som idealtyper, oftast är de inte så renodlade i den faktiska debatten.

Samlevnad är omöjlig och leder bara till konflikter. Flyende är välkomna hit och få asyl, men de bör lämna sin kulturella bakgrund bakom sig för vår mer jämlika, utvecklade och demokratiska.

Integreringsblocket betonar likhet i särartenatt det finns en enhet i den kulturella mångfalden. Kulturer ses som sociala konstruktioner, föränderliga och hela tiden under ständig förhandling. Även om det finns värderingar, åsikter, kulturellt bagage som skiljer människor åt finns det också mycket som förbinder, delade materiella situationer behov av arbete, bostad, försörjning, trygghet som går bortom kulturella uppdelningar.

De Andra måste ges representation och erkännande. Erkännandeblocket baserar sin kritik på en postkolonial analys, en uppgörelse och krav på återupprättelse mot det koloniala tillståndet och historian. De påvisar hur rasism och västerländsk universalism legat nära varandra som positioner och försöker föra fram de subalternas röster, De Andras perspektiv, vilket kräver en aktiv positiv särbehandling. Denna diskussion betonar att globaliseringen inte bara fått Väst att implodera, utan även De Andra.

Integrationsblocket betonar snarare hur globala proteströrelser och krisprotester löpt över gränserna och kontinenterna, delat motiv och krav, inspirerat varandra och inte kan ses som separata fenomen. Antirasistisk politik, antidiskrimineringslagar och flyktingpolitik ses som ett angrepp och förtryck av den inhemska befolkningens kultur. De Andras kultur behandlas mest i bemärkelsen en begränsning som hindrar en negativ frihet till egenmakt och självförverkligande.

Hedersvåldet och motståndet mot hederskulturer får därigenom en central roll i denna föreställning. Rasismen ses som strukturell, men nära knuten till arbetsmarkandens exploatering och skiktning. Även Erkännandeblocket ser rasismen som strukturell, påpekar både den öppna och dolda omedvetna rasismen.

Men framför allt genomförs en kritik av privilegiumhierarkier och ställs krav på att allierade i den antirasistiska kampen oftast från Integrationsblocket måste göra upp med sina privilegier. Ickevita möter ett glastak som hindrar dem från samma sociala rörlighet och klassresa som vit medelklass har möjlighet till. I sin radikala form menar Erkännandeaktivisterna att gränsen "Utmaning for alliansen timbrohogern vadrar morgonluft" vit antirasism och rasism har kollapsat.

De fyra blocken rör sig på två olika skalor i sin argumentation. För Erkännandeaktivisterna och Repatrieringsskribenterna är kulturkampen den primära arenan, de rör sig båda i ett sociokulturellt diskussionsfält värderingar, identiteter, normer.

För Assimilations- och Integrationsdebattörerna är däremot kulturkampen sekundär, deras huvudfokus är den socioekonomiska skalan fördelningsfrågor, ekonomi, produktion, klyftor.

Integrationsaktivisterna betonar istället vikten av gemensamma rättigheter, att genom att lyfta upp de som har det svårast förbättras situationen Utmaning for alliansen timbrohogern vadrar morgonluft alla på arbetsmarknaden underbud och lönedumpning försvårasvilket skapar gemensamma intressen mellan vita- och ickevita arbetare.

De fyra blocken betonar olika former av gyllene storhetstider och förfallsperioder. Om Repatrieringsrörelsen är reaktiv är A ssimileringsrörelsen progressivden strävar framåt mot en ny guldålder. Folkhemmet och Saltsjöbadsavtalet och vågen ses som förfallsperioder som begränsade den fria marknaden, medan realsocialismens fall öppnade dörren för en ny frihetsperiod av frihandel. Integrationsaktivisterna ser historiska utvecklingen som en rad kampcykler, där varje kampvåg uppnått vissa vinster som måste försvaras i nedgångarna — rörelsen pendlar därigenom mellan att vara Utmaning for alliansen timbrohogern vadrar morgonluft och reaktiv, även om den övergripande rörelsen ses som framåtskridande.

Erkännandeaktivisterna ser förfallsperioderna i kolonialismen och slaveriet, för Sveriges del den statligt sanktionerade rasism vars främsta exempel var startandet av det Rasbiologiska institutet Även vänstern bakas in i denna kritik av den vita antirasismen.

De fyra positionerna ser sig alla debattera utifrån en utsatt position: De känslor som mobiliseras är för Repatrieringsblocket främst ressentiment och moralpanik riktad mot snyltare, syndabockar, censur, vonoben-attitydindividuell affirmation att bryta med Utmaning for alliansen timbrohogern vadrar morgonluft Andras kultur för Assimileringsaktivisternakollektiv affirmation genom hitta gemensamma beröringspunkter i kamp för Integrationsaktivisterna och revanschistisk ressentiment mot närstående priviligierade, förövare, förtryckare för Erkännandeaktivisterna.

Alla fyra positionerna har sina egna retoriska modeller som alltid kommer fram i varje diskussion. Assimileringsskribenterna följer på samma sätt en återkommande formel, vilket Maria Sveland lyfter fram i sin bok Hatet: Strukturen finns inte, är dessutom ditt egna fel och dessutom är du gynnad av den strukturen. Erkännandeaktivisterna använder retoriskt ofta den egna positionen: Flera av dessa fraser fungerar mest som retoriska diskussionsdödare och används för att kortsluta diskussion, utan att egentligen behöva föra fram några argument.

Debatten förs direkt upp på en metanivå och kommer att handla om vem position som sagt något och på vilket sätt härskartekniker det framförts, snarare än att diskutera innehållet. Dessa fyra idealtyper kan hjälpa till att förstå de antirasistiska debatter som rasat, de positioner, allianser, trianguleringar och konflikter som ägt rum.

Utmaning för alliansen. Publicerad Timbrohögern...

Sitter vid sjukbädden vid hennes sida. Ser henne kämpa för sitt liv, att återigen försöka lura döden. En vägg av Utmaning for alliansen timbrohogern vadrar morgonluft bakom henne som genom ett nät av sladdar och slangar försöker underlätta hennes kamp.

Andningsrespiratorn, monitorer som mäter syrehalt och hjärtfrekvens, dropp i varje arm, kateter, en direktkran in i blodådrorna i halsen, slang ner i halsen med hjärtmedicin, sönderstuckna ljumskar och armar.

Hon har lurat döden fler gånger än någon annan. Tagit sig igenom allt med en ren viljestyrka, trots en så svag kropp. Men nu finns det inga marginaler kvar att ta av. Blodförgiftningen sprider sig upp via benen, upp i underlivet.

Lever och njure redan lagt av. Benen börjar dö, huden börjar lossna och läcka. En blå ton sprider sig över hela kroppen. Respiratorn håller lungorna med möda igång. Hjärtat sviktar, kämpar vidare tack vare hjärtmedicinen.

På mornarna möter jag läkarna. De kallar det krigsråd. Informerar om läget, vilka beslut som måste tas, vilken prioritet som ges för att försöka rädda henne. Först få hjärtat att verka stabilt, sedan få upp blodtrycket för att hoppas lever och njure går igång, därefter försöka få ut giftet ur kroppen. Sedan diskutera hur mycket av kroppen som kanske kommer behöva amputeras. Om hon klarar steg ett, om hon klarar steg två. Hur mycket det är värt att utsätta hennes kropp för.

För att till slut konstatera att kroppen inte svarar på några behandlingar. Kroppen, huden, köttet börjar dö. Det får inte Utmaning for alliansen timbrohogern vadrar morgonluft blod och syre. Blodförgiftningen och urinförgiftningen sprider sig. Hjärta och lungor hålls igång av maskiner, i en blå zombiekropp. Medan medvetandet finns kvar, livsviljan — men som nu sover tungt av den fysiska utmattningen. Kroppen koncentrerar all energi till det väsentliga.

Krigsrådet konstaterar den fjärde dagen att det är dags att samla familjen. Det är inte humant att låta förfallet fortgå. Vid tolvtiden stänger de av maskinerna, kopplar ur allt livsuppehållande, tar bort hjärtmedicinen och respiratorn. Vi ser på när hon dör, hur hjärtat börjar svaja och inte orkar, hur hon drar in de sista andetagen. Min mosters liv har alltid varit beroende av maskiner.

Tekniska maskiner och sociala maskiner. Maskinerna har blivit en del av henne, stegvis förvandlat henne till en cyborg, en maskinkropp. Hon blev rullstolsbunden när hon var tolv år. Hennes kropp formade sig efter rullstolen, stolen efter henne. Varje försök att byta till en ny bättre stol avvisades, de passade aldrig, kändes fel och sitta i, sittkuddarna avlastade på fel ställen.

Om Cecilia Stegö Chilò som...

Hon hade växt samman med sin gamla stol. För sjutton år sedan fick hon sin respirator. Med bättre syresättning förändrades allt, sömnen blev bättre, panikångesten på grund av den ständiga syrebristen försvann, kroppen slapp vara konstant utmattad och blev starkare.

Med datorn, Internet och ett smart program att kunna skriva utan tangentbord öppnades helt nya möjligheter till ett socialt liv. Via alla communities, chattar, spelsidor och dajtingsajter växte det sociala umgänget, hon fann kraft att bryta med sin sambo och träffa en ny man.

Genom sina kontakter in i...

Med respirator, rullstol och dator levde hon ett allt socialt rikare liv trots en att kroppen försvagades. Varje maskin markerade å ena sidan kroppen sönderfall, men innebar å andra sidan ett kvalitativt förbättrat liv.

I Gerhard Raunigs bok A Thousand Machines Semiotexte går han igenom hur synen på maskiner förändrats genom historien och spårar ordets ursprung i grekiskans mechané och romerskans machina. Istället för synen på en maskin som en avgränsad sak lyfter han fram Deleuze och Guattaris perspektiv på maskiner som sociala, tekniska eller abstrakta, baserade på sammankedjanden och sammankopplingar. Cykeln är ingen maskin, men däremot cykeln och cyklisten i kombination. Raunig tar upp två exempel på två tidiga förekomster av maskiner; krigsmaskiner och teatermaskiner.

Krigsmaskinen är apparater för att belägra, storma, bryta sig in eller försvara en befäst stad. Maskinerna består både av en teknisk sida och en social; användandet "Utmaning for alliansen timbrohogern vadrar morgonluft" list.

På samma sätt med teatermaskiner, som var en teknisk lösning för att genomföra ett berättartekniskt grepp och framskapa illusioner på teaterscenen. Denna dubbla betydelse av maskin förändras Utmaning for alliansen timbrohogern vadrar morgonluft talet, då begreppet börjar få mer innebörden av en avgränsad apparat. Deleuze och Guattari återvänder till dess tidigare betydelse, som ett assemblage av koncept.

Utmaning för alliansen. Timbrohögern vädrar morgonluft. Om Cecilia Stegö Chilò som kulturminister har jag ingen åsikt alls. Det går inte att ha. Om Cecilia Stegö Chilò som kulturminister har jag ingen åsikt alls. Det går inte att ha det, eftersom hon inte gjort något ännu. Alla regeringar bör få en. Utmaning för alliansen. Publicerad Timbrohögern vädrar morgonluft. Detta är en låst artikel.

Logga in som prenumerant för att.

MORE: Aston villa utmanar de fyra giganterna

MORE: Sahlin och alliansen satsar pa mittfaltet 3

DU ÄR HÄR: